Obehagliga drömmar

De senaste två nätterna har jag haft några riktigt konstig, obehagliga drömmar. Kan det bero på att jag har blivit lite sjuk eller att jag saknar Kim? Jag har iaf vaknat svettig och gråtandes var gång. En väldigt obehaglig känsla. Ska inte gå in på några detaljer, men den första natten drömde jag att jag och  storsett resten av min familj plötsligt drabbades av en obotlig och dödlig sjukdom. Och natten till idag drömde jag att det var krig och flera i min familj dog. Förstår inte hur det kan komma sig att jag har sådana drömmar, jag som är så glad och lycklig?! Men det gör att jag tänker efter en gång extra på hur lyckligt skattad jag är och hur mycket jag älskar min familj och mina vänner runt omkring mig. Är det någon som vet varför man får sådana drömmar?

Nog om det...

Idag har varit en väldigt trevlig dag! Jag och Maria har fixat och donat med Helens singelkryssning. Det kommer bli så lyckat!!! Resten av kvällen har spenderats hemma hos Helen, ihop med henne och Maria. Så gällde Idol och kinamat! Mums!!!
Jaja, nu ska jag ta mig en kopp te och gå i säng. Ska upp tidigt och serva bilen imorgon!

Wedding special

Några bilder från lördagens bröllop i Da

                                

hemma igen

va på bröllop i lördags, vilket var UNDERBART!!!!!!!!!!!!!!!!! kommer snart bilder. Kom hem igår och nu har jag fått duktigt ont i halsen. Så imorgon blir det av att köpa ett gott te och kurera mig. Pallar ju inte va sjuk igen!

Nej nu bär det av emot sängen. HEJ SVEJS!

uppdatering...

Även en tur på IKEA hann vi med på vägen hem. Så där fick vi handlat gardinstänger och alla tillbehör så vi kan sätta upp våra gardiner (som ska sys nån gång). Fick även köpt en ny lampa som vi ska ha i hallen, när den blir färdig. Och fick tittat ut några nya kökslampor.

(Calypso, plafond. Den nya lampan i hallen)

Nej nu ska jag köra och kolla på när Kim kör cross. Mycket spännande!

Köbenhavn Zoologiske Have

Där har jag varit idag. Jag, Kim och Nicolai har varit på Zoo, och det va skitball! Har inte en susning om hur många år sedan det är jag har varit på Zoo. Och just detta har jag traggat på Kim om i hur lång tid som helst, så äntligen fick vi ta oss samman o köra dit! UNDERTBART!!!

Bröllop på lördag, det kommer bli en super helg!

riktigt höstrusk!

Nu får man väl ändå säga att hösten har kommit... det blåser som fasen och regnet står som spö i backen. Iallafall här i Nyköbing Falster! Men vad gör man inte för att piffa upp en grå söndag? Jo man gräddar pannkakor. Så det är vad jag gör, MUMS!!!



urskön lördag!

Igår efter att jag och Kim hade varit och handlar de saker och ting han saknade inför "resan", gick vädret från att vara regningt och totalgrått till att soligt och ganska varmt. Då kom vi på den lysande idé att vi skulle ut och cykla. Så vi cyklade runt till lite vänner och bekanta i ca 3 timmar. Fatta hur ont i ballarna man får efter det!

Sen lagade vi en supergod middag, bestående av Kims favorit: Räkcocktail, engelska steak(oxe) med ugnsbakade potatishalvor och kantarellsås. MUMS!!! Och myste hela kvällen...

Vi måste ju ta vara på tiden nu när Kim ska va ute och segla i 6 veckor. Men det klarar vi, det är jag säker på.

Nej nu bär det av emot solariet. Måste va lite brun till bröllopet på lördag!

Hej svejs


Æntligen svar!

Var hos farbror doktorn igår och undersøkte magen, eller MAVAN(Nina). Och han kom fram till att jag antagligen har inflammation i magsæcken och øversta delen av tarmen. Underbart att ha fått svar på vad som ær fel... ovissheten har næstan varit det værsta.

Så jag har blivit sjukskriven tills den 9 September och ska først børja jobba igen den 19 September. UNDERBART!!!

Ær nere hos min man nu... sista gången vi ses på hela 6 veckor. Fattar ni hur lång tid det ær?! Men men, jag ska inte klaga. Det finns de som har det mycket værre æn mig.

Hej svejs!

Vad är det för fel på mig?

Kramper, kramper, kramper! Orkar inte med det, det gör så ont. Är inne på fjärde dagen nu och är hemskickad ifrån båten 1,5 vecka för tidigt. (Och ni som känner mig vet att jag inte är den som åker hem ifrån jobbet om jag inte är riktigt dålig)

I lördags blev jag avsatt kl 09.30 i Haugesund, Norge för att uppsöka läkare. Så det gjorde jag och han skickade mig på ultraljud, där de inte hittade något fel. Så tillbaka till doktorn igen för att få veta att det nog skulle gå över snart men att jag skulle gå till min egen doktor när jag kom hem. Gå över snart?!! Vad är det för något att säga när jag har skitont? Inget smärtstillande ingenting. Och de piller jag redan har provat, hjälper ju inte. Så borde han kanske inse att jag behöver något starkare.

Så det va bara till att sitta i Haugesund och vänta tills båten kom  och hämtade mig igen kl. 20.30. Kramperna blev bara värre och värre, tillslut hade jag konstant ont. SKITKUL! Jag kunde inte äta någonting ingenting.
Tillbaka på båten fick jag reda på att jag blev hemskickad dagen efter.

Nu blir det till att uppsöka läkare, får se om det antingen blir Jourläkaren idag eller om jag inte får så mycket kramper idag så kan jag vänta tills imorgon och vårdcentralen.

Hoppas att de hittar vad som är fel så jag slipper ha ont, är inte alls skönt! Men idag är en bra dag, mina underbara vänner kommer hem från Bulgarien idag. VÄLKOMNA HEM!!!

A night from hell!

Igår kvæll børjade jag få kramper i magen igen, samma som jag fick sist jag va hemma, och huvudværk. Och det blev bara værre och værre hela tiden. Så jag trodde jag hade fått migræn. Så jag tog 2 panodil och gick o la mig.Men det bara ænnu værre och jag børjade frysa som fasen. Och inte gick det væck heller. Næ, utan att kl 04 frøs jag så mycket att jag tog på mig 2 par strumpor, ett par byxor och två trøjor + mitt tæcke. Och tænkte att det måste væl hjælpa. Men nej då, jag fortsatte bara skaka och hackade tænder!!! Jag somnade inte førræn kl 06 och skulle upp igen halv 10. #%¤#!%/&*! Tror ni jag va pigg då?

Inte mår jag bættre idag heller. Fortfarande jættemånga krampanfall och svettas hur mycket som helst. Læckert va?! Men ingen feber. Va uppe på bryggan och tog tempen och fick några tabletter mot magkatarr osv, men de hjælper inte øverhuvudtaget!

fy fy fy.... en så ønskar jag inte min værsta fiende. Synd bara att Kim inte va hær så han kunde ta hand om mig... (Lite sjælvømkan)

Hoppas NI andra har det bra!

Allvarligt talat...

hur dumma får man egentligen vara? Tro att man kan smuggla 26 limpor cigaretter i land i Hanstholm nær båten precis har kommit i land och dær vimmlar med tullare?!!!! Det ær just det som har hænt. Och de fick sparken med det samma, båda två och fick inte ens komma ombord igen før att packa ihop sina saken. Varsin bøter på 25000:- var och tillråga på allt fick tjejen som har en tyskregistrerad bil men adress i Danmark ca. 150 000:- i bøter før det också!
TACK SKA DU HA!!!! haha korkat...

Jaja så kan det gå nær man inte tænker længre æn næsan ræcker.

det va dagens bloggande. nu ska jag gå och sova, ær hur trøtt som helst. Jag har precis slutat jobba och har varit uppe sedan kl. 05.10 imorse, TVI!

Så godnatt godnatt.

...

image25
(Xantal kilo sedan)

Going back to Sweden

Så är jag snart på väg, ska till hem till föräldrarna för att sedan åka på 35årsfest hos min kära bror! Ska bli så trevligt att träffa alla igen, det blir tyvärr så långt mellan gångerna. Men sånt är livet!

Lägger in några nytagna bilder på mig själv, dagen till ära! EGOGIRL...

 (MOI)       (frisyren för dagen)


(Kim försöker fixa parabolen, bakfull och nyvaken)


Jag ska med tåget här ifrån Nyköbing Falster kl 12.48, med byte i Köpenhamn och vidare emot Krstd, där mor o far stå med blommor och öppna armar, välkomnande! (Man kan ju alltid önska) Så nu fattas bara att jag ska måla naglarna så är jag färdig till att åka. Pallar bara inte börja jobba redan imorgon igen. DRYGT!!!!!!!!! Men nästa gång jag kommer hem så väntar det bröllop, ska bli sååååååååååååååååååå kul! Längtar tills jag får ta på mig den fina klänningen som jag köpt.

Jaja, nu får jag väl skynda mig. Måste stoppa något i magen innan jag åker med.

Hejs svejs!



Jag höll ju på att glömma att önska Helen och Maja en underbar resa till Bulgarien! Önskar det hade varit jag, men i Januari är det min tur! Och turen går till KANADA!!!!!
image24

Till minne av...

John Hron

image20
Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet. John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns stora intresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.

Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johns mor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer de stigen till klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.

Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?

Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till en annan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Där kan ju finnas någon att bråka med.

Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.

Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han, till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven. John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambo uppbackning.

Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjäl honom.

De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull.

John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister.

Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hård träffar John i bakhuvudet. Vid det här laget är John skräckslagen. Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka.

Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer för att i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrar inte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna. Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör deras saker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. I stället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Till slut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.

Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarna minns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld.

Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknad och rädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så. Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hans rop.

Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat med sig.

Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han att alla kommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Han har ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år.

Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så det räcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.

Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom. Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.

Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar och rullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö.

Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sig till de andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när de kastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig. Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad till oigenkännlighet.




-------------------------------------------- --- ---------------------------------
Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en fri man. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.

1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någon bestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog.

Till minne av...

John Hron

image20
Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet. John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns stora intresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.

Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johns mor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer de stigen till klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.

Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?

Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till en annan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Där kan ju finnas någon att bråka med.

Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.

Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han, till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven. John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambo uppbackning.

Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjäl honom.

De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull.

John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister.

Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hård träffar John i bakhuvudet. Vid det här laget är John skräckslagen. Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka.

Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer för att i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrar inte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna. Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör deras saker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. I stället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Till slut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.

Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarna minns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld.

Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknad och rädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så. Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hans rop.

Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat med sig.

Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han att alla kommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Han har ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år.

Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så det räcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.

Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom. Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.

Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar och rullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö.

Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sig till de andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när de kastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig. Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad till oigenkännlighet.




-------------------------------------------- --- ---------------------------------
Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en fri man. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.

1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någon bestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog.

Helgen som har gått

I Lördags var det dags för inflyttningsfest hos Kims halvsyster. Massor med folk, jag tror vi blev runt 35 st. Och grillen gick på högvarv. En mycket trevlig fest med bara en nackdel. Vi skulle upp så jäkla tidigt dagen efter. Vi hade bestämt med Kims pappa, låtsasmamma, halvbror och dennes flickvän att vi skulle på utflykt till Egeskovs slott och park på fyn.
Så klockan 07.00 gick gånggången och så körde vi till Fyn. Där blev det en heldag, JÄTTEMYSIGT!

(Egeskov slott. Under den ena takspiran ligger en trädocka och det sägs att om dockan flyttas kommer  slottet att rasa ner i vallgraven på juldagen samma år. Spookey)

                   
(Hela utflyktsgänget)                 (Min nya bil)

              
(Kim)                                (Här bor vi)

Igår kom Kim med den lysande idé att mens att han murade på huset kunde jag ju polera hans skåpbil. Och snäll som jag är så säger jag JA och tänkte att så kan jag ju sola mig samtidigt eftersom det va fint väder. Det behövdes verkligen, både poleringen och solbrännan. Haha

     
(Före)                              (Efter)
                         
Kan ni se någon skillnad?

Nej nu ska jag köra och sola, regnet vräker ner och det blåser riktigt mycket så en solbränna på något annat sätt än från solarium är väl inte att räkna med.


Regn Regn och åter Regn!

Vart tog det fina sommarvädret vägen? Sitter uttråkad framför datorn.
Ska käka något och sen ska jag ge mig ut på jakt efter en coctailväska som jag ska ha ¨på Leas bröllop. Det är det enda som fattas. Fasen vad kul det kommer bli!

                            Bilder från Leas möhippa





JA MÅÅ HON LEVA; JA MÅÅ HON LEVA; JAAAA MÅÅ HON LEVA UTI HUNDRADE ÅR! Världens bästa Helen(www.palmkvast.blogg.se) blev en gammal tant igår, så grattis grattis! Snart blir det singelkryssning, glöm ej kondomerna och rena trosor!

image12
We love you


Ska försöka bli bättre till att blogga, men jag har ju så mycket annat att göra... NOT! haha Det är lite svårt att hinna med allt ute ifrån båten där internet är trögare än någonsin. Men nu när jag är hemma ska det nog hinnas med lite mer,

Hej hej från Danmark

Sail away with me honey.

Så är det bara att börja om att skriva. Internet stängdes ner mitt i bloggandet. Typiskt!

Nu har vi några håra dagar både framför och bakom oss. I måndags kunde vi till sist segla ner mot Danmark igen, men med kraftigt reducerad kraft eftersom vi bara kunde använda den ena motorn. Glad i hågen va jag efter som Kent och Ulrich (min lovely kollegor) så snällt stod och väntade på kajen i Hanstholm. Men chi fick jag!

 När vi tillslut ankommer Hanstholm står jag, morgonmänniskan själv, upp kl 07.30 efter att ha jobbat på natten för att byta kabin. Har ju inte kunnat bo i min vanliga kabin när jag har varit ute extra. Färdig med att byta kabin och allt är packat upp, så väntar jag på att båten ska gå så jag kan öppna baren. Så av en slump ringer jag till Kent för att höra om de helt säkert är kommit ombord och till min förvåning säger han, -Nej, jag är och ska hämta Ulrich vid tåget i Holsterbro nu. Vi har fått besked på att båten först går kl 11.30. -Ikke så nikke sa jag. -Vi går nu kl 10.00.
Och det tar ca en timme att köta ifrån Holsterbro till Hanstholm, så vi va ganska klara över at de skulle missa båten, eftersom klockan va 09.25 när jag ringde till dem. Och deras avlösare hade så klart hunnit åka hem!

LOVELY!!!!!!

Så jag va ensam i baren hela dagen och natten igår. ¨Började jobba kl 10.30 på förmiddag och slutade jobba kl 02.00 på natten, alltså en arbetsdag på 16 timmar! Hur gött tror ni inte det är?! 

Turbinerna är inte fixade ännu, de har inte fått rätt på det i maskinen ännu, så vi seglar fortfarande med kraftigt reducerad kraft. Och med det innebär förseningar och SURA gäster! ¨Så det blir några fortsatt spännande dagar tills jag en gång ska gå av båten igen. Vilket just nu känns som en evighet! Men men, det är bara att bita ihop. Man tänker inte så mycket på hur jobbigt det kan va här ute när lönen kommer! haha

 Nej nu ska jag gå och sova. Ska börja jobba igen kl 10.30. Så då ska jag va utvilad!

OCH TILL HELGEN SMÄLLER DET!!!

Chip o Hoj!

LEA OG LAESÖ, Jeg savner jer her ude! 


igen...

Nu ær båten sønder igen! 2 ggr på en månad som vi måste ligga stilla. Denna gången ær det så i Bergen... det ær ju alltid ett plus. Men det kænns lite onøditg att møta ut extra igår natt før att først skulla jobba några timmar idag sen ligga stilla. Så kunde jag ju lika gærna bara varit hemma hos min ælskling! Men men... sånt ær livet. Kan inte få allt man vill ha ju!

Farande fram och tillbaka.

Ja, något annat har det inte varit den hær gången æn farande fram och tillbaka. Som tur va hade vi 2 dagar nær vi va i Sverige, helt før oss sjælva och bara slappade. Annars har vi skullat något var evig enaste dag och kvæll hemma, så vi knappt hunnit slappna av. Och till råga på allt har jag varit mer eller mindre genomaførkyld sedan dagen efter jag kom hem från båten. Men så klart ær det alltid skønt att va hemma och ha "ledigt", men jag kænner att så många olika familjebesøk och halloj orkar jag iallafall inte med varje gång vi ær hemma. Men vi har haft vældigt trevligt!
Men en sak har ju kommit underfund med under denna hemmaperioden: GOLF ÆR KUL! och det trodde jag aldrig att jag skulle sæga, men det ær det faktiskt. Jag, Kim och Kims kusin Allan va och spelade på Nykøbing Falster "Pay and Play"-golf en dag och det va skitkul! Och før att aldrig ha spelat innan så va jag faktiskt ganska duktigt!

Så ær jag tillbaka på båten igen, något tidigare æn vanligt, men skit i det. Det ær bara en gång ju. Ska faktiskt bli ganska kul att prøva på att jobba ihop med det andra skiftet. Hinner ju aldrig snacka med dem annars, eftersom vi går nær de kommer. Så så mycket mer æn ett litet -Hej! blir det aldrig. Så det blir spænnande att se hur de jobbar och vad de ær før några prickar. De två bartenderna som jag ska jobba ihop med ær dessutom helt nya, så det blir lite utav en utmaning!

Nej nu ska jag gå och stryka några skjorter så jag har tills jag ska jobba imorgon. SWå kan jag sova lite længre istællet før att stryka då.

GOD NATT!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0